attvarajulia

Ju mer man vet desto mer vet man att man så lite vet. Så sägs det i alla fall. Och ju mer man vet desto mer vill man veta. För att inte längre veta så lite. För ovetskap är plågsamt för dem som vet mycket och normalitet för dem som vet lite. Plågsam njutning eller njutningen av att vara normal? Om man inte vet och inte heller vill veta desto enklare tillvaro? Jag vet inte men jag skulle gärna vilja veta. Ovetskap orsakar oro. Och i bästa fall nyfikenhet. Den som inte undrar får sällan veta. Eller märker snarare inte när den tror sig veta då vetskap utan en ursprunglig fråga betraktas som sanning istället för föreställning. Vad vet jag. För vad kan man egentligen veta.