attvarajulia

När världen gungar bubblar golvet.

Det kokar i mig.

Att stå går inte längre.

Sinnen skärps i ångans värme som fjärmar från ignoransens trygga famn.

Locket är borttappat och det bränns.

Värmen attraherar och lockar.

De säger vänd dig bort och glöm bort.

Men sörjan kokar över, rinner ut och kletar.

Den penetrerar och jag drömmer men inte som förr.

Den är fast och även jag.

Kedjor av silke fästs med viskande löften.

Väggar vibrerar men taket står fast.

Det säger hit men inte längre.

Först måste apan dansa.

Inte för provokativt och inte för slött.

Taktfast och medhårs men inte friktionsfritt.

Jasägare är tråkiga, menlösa är menlösa och problemmakare är intressanta.

Synas men inte stråla, det kliar i ögon och blickar förförs.

Var tacksam och le.

Vi valde dig.

Visa nu oss.