Ogripbar

Oförståelse min skugga och min vän.
Komplex och intressant.
Det går för fort, för djupt och du ler och låtsas för min skull.
Det gör ont men jag känner något i alla fall.
Om du ändå följde med en bit.
Jag ber dig aldrig.
Jag bara önskar.
Mitt fel jag vet.
Jag försöker att förklara.
Och varje gång det inte går ett nederlag.
Jag lägger ner.
Du finns i närheten.
Det räcker det.
För skuggor troget följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0