Den vandrande spegeln
Öar på himlen.
Stjärnor som fascinerar i sin avlägsenhet.
Så påtagliga men samtidigt så omöjliga att nå.
Omöjlighetens dragkraft.
För ljus drar uppmärksamhet och mörker skrämmer.
Ljuspunkter söks och därför finns.
Du borde bli komiker säger de.
Du skrattar alltid och det smittar.
Och glädje är ljus.
Det gillar vi.
Det uppskattade produceras.
Ridån är uppe.
När den går ner släcks ljuset och öar sänks i mörker.
I mörkret finns öarna fortfarande fast i annan form.
Men dem ser ingen för de skrattar inte.
Kommentarer
Trackback
